jag trodde att jag mådde bra igen, att det värsta hade gått över. men så var det inte. på en minut föll jag igen, och sen har det bara fortsatt utför. det gör så ont, och det verkar inte bli bättre. lite som om jag fått en kniv i hjärtat; det gjorde sjukt ont när den hamnade där, men sen vande jag mig vid det och låtsades inte om den, och det gick bra ända tills någon började vrida om den igen.
är bara så glad att det finns någon här som håller mitt huvud ovanför ytan när jag glömmer bort hur man simmar, som kan få mig glad igen på en sekund. vet inte vad jag hade tagit mig till annars.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar