for a little while.

sedan jag såg johnossi på way out west för en vecka sedan, så kan jag inte sluta lyssna på deras senaste album - transitions. speciellt inte den här låten. den går på repeat både på spotify och i mitt huvud. det är något speciellt med johnossis musik i live-version, den blir magisk. det var likadant med mavericks; innan jag fick höra låtarna live var det bara en bra skiva. numera är det en av mina all-time-favourites.
jag känner lite på mig att transitions kommer bli en av dedär skivorna, ni vet, som man sätter på något år efter att man lyssnade på dem som mest, och genast blir tillbakakastad till hur man mådde och kände då. när man lyssnade på låtarna förut. när man hade dem som andningshjälp. när det var dem som fick en att klara sig igenom dagen utan att bryta ihop (och som tröstade när man inte kunde hålla fasaden uppe längre).
lite som anna ternheim - leaving on a mayday och kent - tillbaka till framtiden, för några år sedan.
ja, det var väl inte mer än så, egentligen.