från mig till er, en tisdagkväll som denna.

hurtbulle.

ah, men skit också. när kommer jag få sova ut egentligen? hade tänkt göra det imorgon, men då fick jag visst för mig att vara hurtig. och tidigt på morgonen dessutom. jaja, vi ställer väl klockan på 06 imorgon igen då, och så går vi och lägger oss nu.
godnatt vänner.

välkommen till vuxenlivet.

(dethär har jag gjort idag)

ssup

jag har för övrigt aldrig påstått att jag är speciellt vettig, speciellt inte när jag är trött.

sushi?

vet ni? jag har börjat plugga, det känns himla konstigt. är så sjukt ovan vid att använda huvudet om dagarna. jag är van vid att vara kroppsligt utmattad när jag kommer hem (krävs ju inte alltför mkt hjärnverksamhet för att göra en latte liksom), men nu är det helt tvärtom, jag är fullständigt slut i huvudet. skulle nog inte kunna ha en vettig konversation med någon just nu ens om mitt liv hängde på det.
crazy.
ännu mer crazy är att det är den 28 augusti imorgon, med allt vad det innebär. den dagen har känts så otroligt långt bort ända sedan jag fick veta vad den innebar, men nu är den alltså här. har varit nere på botten och rullat runt några varv pga av det, men nu känns det faktiskt bättre. nu kan jag fokusera på det positiva i det igen, istället för att bli deprimerad så fort the thought crosses my mind.
det är en bra grej tror jag.
i övrigt undrar jag om jag ska tatuera mig, såhär

fast bronson, ozzy, betty, molly, istället för dedär djuren. vad tycks? ett annat förslag är denna

som är alldeles särdeles stilig. folk säger ju att man inte ska tatuera in något om man inte är hundra på att man kommer kunna stå för det hela livet, och ja, vad ska man säga, jag tror aldrig jag kommer tröttna på sushi.
nu var dagens svammel avklarat, tack och hej, tack för mig.
puss.

knak.

min käke knakar när jag gapar. alltså, inte bara ibland, utan så fort jag gapar. dricka vatten - knak. prata med någon - knak. äta en smörgås - KNAK! ska det vara så? känns ju lite sådär om jag ska vara helt ärlig.

scar tissue.

jag läser scar tissue igen, för kanske, fjärde-femte gången. tröttnar aldrig. dagens tips med andra ord.

let it rain on me,

that's how, that's how all things grow.

jag förstår inte hur man kan vara så himla lycklig och stolt och sjukt otroligt jätteglad över något, och samtidigt gråta floder över samma sak, så fort man tänker närmre på det, funderar lite över vad det egentligen innebär. förstår inte hur något som är så himla bra kan lämna en klump i halsen och en tyngd över bröstet.
om det nu är så bra, then why does it hurt so bad?

lgcly

jag har varit i london och lite sådär. det är spännande, mycket spännande.
http://lgcly.blogspot.com/